Soul Word 

Soul Word - Här får du din utveckling speglad på olika sätt genom själsliga tankar i stunden. Reflektioner från livet, det stora och det lilla. Här skriver framförallt Nina Matthis (Mikael skriver mest på bloggen Nya Tiden).

Det kommer nya Soul Words allteftersom. När de legat uppe ett par veckor listar vi dem längst ner som klickbara dokument. Vill du läsa längre texter, har vi fler forum på nätet (Kontakt).

Om du har några tankar kring ett Soul Word som du vill berätta om - så skriv gärna ett mail, till: nina.ma@comhem.se

 

 

Kärleksfloden              

Nina Matthis

 

Soul Word:  22 aug 2010

 

Vi utvecklas hela tiden mot kärleksmedvetande. Vi rör oss ditåt utan att vi märker det. Vi stångas och brottas i vår vardag med inre och yttre konflikter, med alla våra rädslor och tvivel. Men egentligen är vi på väg till kärleken! Det kanske är svårt att tänka sig, men kärleksmedvetandet är inte långt bort i fjärran utan väldigt nära. Lika nära som ett minne vi nästan har glömt bort.

Vi har vanligtvis fullt upp med våra trassliga tankar och känslor. Men till sist, och det gäller oss alla, upptäcker vi kärleken och friden inom oss. Den stora, tyst jublande stillheten.  I och med den upptäckten kan allt inom oss gå åt samma håll, med hjälp av vår egen vilja. Tankarna, känslorna, kroppen; allt rör sig i samma riktning som själen. Det är som att lägga sig i en kärleksflod och bara följa med. Ingen hand sticker ut för att hejda farten, ingen rädsla eller misstro hindrar flödet. Vi rör oss med skaparkraftens egen energi. Vi har slutat att göra motstånd.

Motstånd, i det här fallet, är allt som inte rör sig med Den stora kärlekens energi. Det är de tankar och uppfattningar som inte känner enheten, som inte förstår den och som därför omedvetet motarbetar den. Det är de tankar som i första hand ser till ”sitt” och som bedömer alla intryck som gynnsamma eller ogynnsamma för personlighetens bevarande. Därför måste de hela tiden vara på sin vakt.

Kärlekens energi gör precis tvärtom. Den välkomnar allt. Den säger ja till det som är, till det som visar sig mitt framför näsan på den. Den dömer inte, den kämpar inte emot. Men ser samtidigt helheten och flera alternativ. Kärlekens energi är aktiv. Den är ett ja, som ser sig själv i allt levande. Den ser möjligheter överallt!

Motståndet är så lurigt. Det har alltid något att rätta till. Det vill förändra allt det ser, som inte stämmer med den egna uppfattningen; snygga till det, göra om det, tillrättavisa det, straffa det, förneka det. Det kan inte låta bli.

Föreställ dig att du sitter framför en person som envist uttrycker sitt motstånd. Det kan förslagsvis vara en mycket kritisk person, som tanklöst baktalar andra människor. Hans motstånd är mycket tydligt. Han försöker inte dölja det. Han bara maler på om andra människors brister och tillkortakommanden.

Vad händer inom dig då? Känner du dig obekväm? Vill du resa dig och gå? Blir du upprörd och skäller ut honom? Slutar du att andas? Spänner sig kroppen? Får du ont i magen? Blir du plötsligt väldigt trött?

Märker du hur lurigt motståndet är? I samma stund som du hör hans motstånd, väcks ditt eget motstånd. I samma stund som du upprör dig över hans kritiska sinnelag är du själv lika kritisk – eller ännu mer? Du kanske tycker att du har rätt till ditt motstånd, då personen framför dig pratar illa om andra. Men dina egna tankar är i samma hopplösa konflikt med verkligheten som hans tankar.

Att säga ja till det som är, öppnar alla ”kanaler” inom dig. Du blir inte arg, inte besvärad, inte trött. Du är öppen, vaken, klar och i kontakt med möjligheterna. Din möjlighet är i den stunden att acceptera och älska en annan människa med tydligt motstånd. Hans möjligheter är otaliga, det vet du av egen erfarenhet, och du ser fram emot allt underbart han har att upptäcka.

Att leva i kärlekens flod förvandlar allt. Det behöver inte vara en storslagen förvandling i det yttre. Du kanske inte blir generalsekreterare i FN eller vinkar farväl till din vardag och reser jorden runt. Men för dig är allting storslaget. Hur ditt liv än gestaltar sig, så kommer du att vara fri inom dig. Du kommer att älska allt som det är och hela tiden se dess inneboende möjlighet till befrielse, eftersom du själv är fri. Du kommer att vara ditt sanna jag.

 

© Nina Matthis 2010

 

 

Den inre filmen               

Nina Matthis

 

Skrivet: 1 juli 2010.    Soul Word: 3 aug 2010.

 

Kärleken är så angelägen, har du märkt det? Den hörs knappt, den hojtar inte, den domderar inte med oss. Men den finns överallt, vill hela tiden nå fram. Den hoppas, tror, längtar, jublar eller bara flödar helt stilla. Kärleken är tilliten djupt inom oss; den som vet.

Personligheten tror att den vet. Det kan den inte göra. Men den tror det ändå. Och den får hela tiden slåss för allt det där som den tror är sant.

Personligheten är oerhört aktiv. Den måste hela tiden skapa sig själv genom sina utvalda illusioner. Den vaknar varje morgon och tänker på ett ögonblick: Vem är jag? Jo, visst ja! Och så spelas filmen upp om ett liv baserat på tankar och känslor, som inte nödvändigtvis måste vara sanna. Faktiskt, om vi undersöker den där filmen noga, kan vi upptäcka att mycket lite av det som visas är sant. Och en annan sak; mycket av det där som inte ens är sant, sätter envist krokben för oss i livet.

Du kan undersöka själv. Hur ser exempelvis filmen om din barndom ut? Är det en lycklig berättelse? En sorglig berättelse? Eller förändras den lite beroende på vem du pratar med eller vilket humör du är på när du återberättar den?

Även om du har en känsloladdad berättelse kring din uppväxt som är bevisligen sann, till exempel: ”Mina föräldrar skildes när jag var nio år”, och de faktiskt skilde sig när du var nio år - fråga dig då vilken känsla som livnär sig på den berättelsen. Vrede? Besvikelse? Frustration? Skuld? Uppgivenhet? Eller är det tanken på att vara drabbad av en orättvisa, som retar dig? Personligheten tar nämligen tag i vilken känsla som helst och använder den för sitt eget syfte; att stärka den känslomässiga energin.

Om så är fallet är mitt förslag; undersök vilken känsla som är mest sann. Ofta finns en känsla av saknad eller sorg bakom andra känslor så som vrede, frustration eller uppgivenhet. När du hittar den ursprungliga känslan, som du kanske inte var medveten om, förändras de andra känslorna. Om du exempelvis upptäcker en djup saknad bakom din frustration, släpper de övriga känslorna taget om dig. Du har hittat den egentliga känslan, och den känslan står närmre ditt hjärta än de andra känslorna. Och i hjärtat förvandlas känslor till ”guld”.

Vi kan alltid fråga oss om de föreställningar som upprör oss är sanna. Eller om de kommer från den kraft inom oss, som vill bevara våra känslomässiga illusioner. Vi kan lugnt och vänligt undersöka våra tankar och känslor och se efter om de gynnar vår utveckling till kärleksmedvetande eller om de bara gynnar sig själva.

Vad vi än upptäcker om vår egen inre film, så behöver vi inte förneka den eller skämmas för personlighetens alla knep för att överleva. Vi kan älska personligheten också, som har lärt oss så mycket om känslor. Vi kan förstå hur den fungerar, utan att förtrollas av den eller fästa oss vid den. Vi kan så sakta vänja oss vid, att vi är fria från berättelsen om vårt jag.

 

© Nina Matthis 2010

 


Ett inre bröllop             

Nina Matthis

 

Skrivet:  22 juni 2010.   Soul Word: 11 juli 2010.

 

Det är egendomligt, men när vi smälter samman med själen behöver vi inte smälta samman med någon annan människa. Inte ens med vår älskade partner. Kärleken blir inte mindre, och inte heller viljan att vara tillsammans. Allt detta ökar. Men den känslomässiga kampen mellan beroende och oberoende stillnar.

Det inre bröllopet med själen innebär, att vi för första gången står på våra egna ben. Inte i fysisk bemärkelse, men andligen. Vi behöver inte den romantiska kärleken längre, för den känslomässiga kärleken har omvandlats till upplevelsen av enhet; till Den stora kärleken.

Vi är lika älskande som någonsin tidigare, men utan något effektsökeri. Vi behöver inga förebilder eller föreställningar om vad sann kärlek är. Men vi tänder ljus på bordet i alla fall och ser in i vår älskades ögon, för att kärleken flödar i vårt hjärta.

Medan den opersonliga kärleken mognar inom oss, kan vi märka att vi inte längre behöver ”fina tankar” för att känna kärlek. Vi behöver ingen yttre stimulans för att känna våra ”ädla känslor”. Vi känner kärlek i en praktfull trädgård, men vi känner faktiskt kärlek i vilken trädgård som helst. Vi älskar ett ståtligt hus, men vi älskar ett oansenligt hus lika väl. Vi älskar att se en vackert klädd människa, men vi ser allt det vackra hos henne ändå. Vi älskar vår partner när han gör på det ena sättet, och vi älskar honom när han gör precis tvärtom.

Plötsligt släpper ”drömmarna” taget om oss; de inre bilder och föreställningar som tidigare har stimulerat vår känsla och lust. Känslorna behöver inte leda oss till kärleken för den är hela tiden där. Ingenting behöver väcka vår kärlek för den är redan väckt. Allt detta kan ske inom dig, egentligen när som helst. För all kärlek är möjlig.

 

© Nina Matthis 2010


     

Tidigare texter (Klicka på rubriken)

 Glädjen bakom allt   (22 juni 2010)

•  Livet som en spegel  (3 juni 2010)

•  Kärlekens kraft   (11 maj 2010)

•  Skuggor och medvetande  (25 apr 2010)

•  Att säga ja   (8 apr 2010)

•  En ny frihet   (25 mars 2010)

•  Själens språk   (11 mars 2010)

•  Att inte veta och slappna av   (25 feb 2010)

•  Att fyllas av ljus   (8 feb 2010)

•  Den inre mästaren    (13 jan 2010)

•  Att se igenom slöjan   (19 dec 09)

•  Den stora närvaron  (2 dec 09)

•  Själens helande energier  (18 nov 09)

•  Var är paradiset?  (29 okt 09)

•  Ljusplanen  (13 okt 09)

•  Längtans uppdrag   (29 sept 09)

•  Att vakna på riktigt   (8 aug 09)

•  Att våga bli stor   (30 juli 09)

•  Själens glädje    (16 juli 09)

•  Att samla guld     (8 juli 09)

•  Stillhetens revolution     (3 juli 09)

•  Följ ljuset inom dig  (26 juni 09)

•  Att älska sig själv   (17 juni 09)

•  Ser du ljuset?     (5 juni 09)

•  En stor förändring    (2 juni 09)

•  Ett nytt sätt att se    (25 maj 09)

•  Att börja leva    (24 maj 09)

• Din tystnad, dina ord    (23 maj 09)